Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storhet. Men om en samhällsbyggnad skall kunna resas
så skön och gedigen som fosterlandsvännen på 1600-talet
drömde sig den, då måste sista stenen läggas med samma
hänförelse som första spadtaget togs. Fiholms flyglar stå
nu som ett halffullbordadt storverk.
Det finns en gammal historia om anledningen, hvarför
Fiholms slott aldrig restes.
Det var så att Axel Oxenstierna en dag gick omkring på
Fiholm med sin son Erik, som var född där och nu kommit
på besök. Han hade släppt alla brydsamma
statsmanna-tankar och njöt af Sörmlands fagra natur. »Nå, Erik, hur
finner du dessa två flyglar?» frågade han, måhända med
en viss stolthet, ty gamla Fiholm hade nu ett annat
utseende, än då det först blef hans.
»Jag tycker, de likna mest ett par gamla lador», svarade
sonen med en nonchalans, som bättre stämmer öfverens
med barnens århundrade än
med föräldraauktoritetens.
»Tycker du så, då får du
också bygga fähuset själf»’, blef
svaret.
Säkerligen var det dock
djupare orsaker än en tillfällig
upp-brusning, som lågo till grund
för att slottet inte blef byggdt.
Axel Oxenstierna trifdes
alltid godt på Fiholm, och ehuru
han ägde många andra gårdar,
bodde han här långa tider och
lefde som en föresyn för sitt folk.
Det enda inventarium från
hans tid, som ännu finns kvar,
är hans kyrksläde, som så
många gånger fört honom raka vägen fram till kyrkan. Dit
lät han föra en af sina matsalsstolar från Fiholm, en
enkelt snidad ekstol, som ännu står i sakristian i Jäders
kyrka, och som han använde vid sina kyrkobesök.
AXEL OXENSTIERNAS KYRKSTOL.
A. Thunqvist fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
