Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade sig inte ha varit förgäfves. Hans brorson ärfde sedan
Fiholm. Han intresserade sig liksom farfadern för
folkuppfostran och skrifver i samma ärende till konsistorium
i Strängnäs, åberopande sig på Axel Oxenstiernas en gång
uttalade önskan att till pedagogus för folkets barn få »en
något beläsen person». Han dog ogift och ärfdes af sin bror
Carl Gustaf Oxenstierna, gift med Hedvig Ebba de la Gardie.
Deras unge son innehade därefter Fiholm men endast för
en kort tid. Han dog nämligen som volontär, och med
honom utslocknade Axel Oxenstiernas ätt på svärdssidan.
Fiholm ärfdes sedan af den unge grefvens faster Kristina
Oxenstierna, gift med Gabriel Turesson Oxenstierna af
Crone-borg.
Dessa makar vistades mest vid utländska hof, och man
vet, att särskildt kung Wilhelm III af Storbritannien satte
stort värde på grefve Gabriel. Deras son Axel blef ägare
af Fiholm efter sina föräldrar. Han bodde dock
hufvud-sakligast på Tidö, där han ägnade sig åt astronomiska
observationer. Han dog ogift, och systerdottern Hedvig
Ulrika Soop, gift
med grefve Dohna,
ärfde Fiholm. Två
deras döttrar sålde
1777 gården till
Isac Georg de
Be-sche, som i sin tur
försålde den till
riksrådet grefve
Joakim Beck-Friis.
När denne
sistnämnde lämnade
sina offentliga
förtroendeposter för privatmannens lif, skref Lovisa Ulrika:
»Jag beklagar mig att ha förlorat en senator, den
förnuftigaste Sverige någonsin haft.» Och hon tillägger: »Jag ser
hellre min son sitta som privatman med hundra tusen
såsom inkomst, än kung efter den förlusten.»
»LIMPAN» Å JÄDERS KYRKMUR. A. Thunqvist fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
