Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÄR URTID OCH FRAMTID MÖTAS. 79
mer till Porjus med järnvägen. Tätt invid h varandra, utan
större plan och reda ligga små hus af vanligtvis omålade
bräder, sällan större än att de rymma kök och riim.
Tittar man in i ett af dessa hem, som allt efter invånarnas
karaktär kunna vara snygga och trefligä eller höjden af
otrefriad, ser man nästan överallt samma inredning. I
HÄNGBRON ÖFVER STORA FALLET. L. Wästfelt fot.
bondstugor af dessa dimensioner skulle köket ta upp största
utrymmet. Här är det tvärtöm rummet, vanligen prydt
af en inventionssoffa, en skänk, ett divansbord och andra
fullt stadsmässiga mobilier, som är hufvudsaken, medan
allt hvad matlagning heter är förvisadt till bostadens innersta,
det lilla köket. Öfverallt möts man först af en eller flera
hundar, gråhundar, stöfvare, doggar, taxar och biandtyper
af alla slag. Porjus är absolut det hundrikäste samhälle
jag sett, och ändå lär där inte betalas skatt för mer än
80 djur. Det går vanligen så till, att när ägaren blir kräfd
blinkar han finurligt och säger: Jag hår ingen hund, jag! —
Men den här då? — Ne-ej, den är inte min. — Men han
håller ju till här! — Gör han det? Ja, min själ, det tror
jag bestämdt han gör. — Och ni ger honom mat också! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
