Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMOGEHEM I SKYTTS HÄRAD. 91
tedde byggnadsplatsen en liflig anblick. Fyra a fem par
hästar gingo efter hvarandra i en stor cirkel och trampade
in halm i leret. Timmermännen fogade stockarna ihop så
att stora rutor uppkommo. Husmännen, som voro vid
lustigt humör, inpassade de grofva stakarna i väggrutorna.
Drängarna buro fram den halmblandade leran på träbårar.
Under skämt och klingande skratt inslogo de ljushåriga,
blåögda skånetöserna leret mellan väggens runda störar.
Som detta arbete utfördes med blotta händerna, nödgades
de allt emellanåt doppa dem i vatten. Vattenbaljan
anlitades i all synnerhet, när det gällde att släta till
väggytorna. Också visa än i dag de gamla klingårdarnas
bu-kiga lerväggar märken efter fingerintryck. Större
ojämnheter borttogos med en skofvel. Husets gaflar uppfördes
sist. Då voro tre byspelemän närvarande för att med sina
låtar på violin och klarinett sätta bättre fart i arbetet. Det
s. k. »piglocket» var ännu ej kändt, men frestelsen att
lämna arbetet för en stund var likväl nu ej längre möjlig
att motstå. När därför glädjen riktigt nått sin kulmen,
gåfvo sig flickorna hand i hand ut på byggnadsplatsen.
Gladt trallande drogo de med sig alla gummor, gubbar och
barn, som kommo i deras väg för att tillsammans med dem
ta sig en liten »sväng». Ja, äfven sedan arbetet för dagen
var afslutadt, såg man dem i hurtiga ringlekar, som
fort-gingo ända ut i ljusa sommarnatten.
Sällan afvek man från det af ålder fastställda
byggnadssättet. Hände det någon gång, hördes strax varningen:
»Äjta däj Hans,
for gälden ä’ en tjyv,
som stjel ifrå’ folk!»
Af den sammanbyggda fyrkanten såg man från bygatan
endast den ena uthuslängan. Närmast framför den låg
fä-hagen. Här sprätte hönsen, här stodo ankorna på
hufvu-det i »middingekorrans» bruna vattenpöl. Här bökade
grismamma, då hon icke stod och skubbade sig mot
»svin-hoddans kleping», som förr en gång haft sin plats i själfva
stugan. Hit ut kom två gånger om dagen hela »lyngen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
