Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rik Tomma, vår följeslagare och vägvisare under hela
lappmarksfärden. Min kamrat, en ung svensk konstnär, och
jag få hvar sin ren med pulka, medan de bägge lapparna
föra en ren tillsammans, förspänd en skidkälke. Dessa
skidkälkar äro praktiska åkdon, lättare än pulkorna och
mycket rymliga. De
användas numera rätt
allmänt af
karesuandolapparna.
Först nere på
Kilpis-järvi, ett par km från
Ri-stinjaure, kunna vi sätta
oss i åkdonen och köra
;i väg. Det har frusit till
på e. m. och föret är
förträffligt öfver de 2 mil
långa sjöarna, nedre och
öfreKilpisjärvi. Men trots
detta förestå oss
mångahanda besvärligheter. Ty
renarna äro som bekant
nyckfulla djur med
hjärnan full af egenheter. Först kör Orbos med sin ren och
skid-kälken. Allt går bra så länge Henrik Tomma springer
framför renen, men när han tröttnar och kastar sig på kälken,
börjar en lustig dans utåt isfältet. Orbos ren kryssar nämligen
hit och dit, snor rundt, hoppar öfver skaklarna och ställer
till det ena spektaklet värre än det andra. Och om vår
framfart med de andra bägge renarna skall jag inte tala! I
synnerhet i början af färden, innan vi och renarna äro något
närmare bekanta med hvarandra, uppstå oupphörligen
me-ningsskiljaktigheter, som nästan hota att helt och hållet
omintetgöra vår plan att under nattens lopp nå Sveriges
nordligaste punkt. Stundom tvärstanna våra dragare, göra
helt om, blänga ilsket med sina dumma ögon och taga
sig t. o. m. före att gå oss in på lifvet och sparka oss
i magen, där vi ligga inklämda i pulkorna. Min kam-
LAPPENS BÄSTA DRÄNG. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
