- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1914 /
147

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VINTERTURER I LAPPMARKEN. 147

och då dessa kristaller af vindens riktning vid deras
bildande fått en bestämd struktur, prålar snötäcket i
regnbågens alla färger. Hvar man går fram utgör man
medelpunkten i en bukett af färger, där en sektor är röd, en gul,
en grön, en blå o. s. v.

Före solnedgången stiger det första purpurskenet upp på
himmeln i öster, majestätiskt och skräckinjagande som ett
ovädersmoln af ofantliga dimensioner. Raskt närmar det
sig zenith och nu vidtager ett säreget och praktfullt
färgspel. Som ofantliga eldflammor, uppstigande ur jordens
innandöme, glänsa de solbelysta, kilometerhöga fjälltopparna
omgifna af en ärggrön himmel, medan konturerna af det
i skugga försänkta landskapet hastigt förändras, gifvande
upphof till de mest fantastiska och overkliga
landskapsformer. Därefter kommer det andra purpurskenet, färgerna
aftona så småningom och mörkret inbryter. En svagt
lysande norrskensbåge skönjes redan i norr, dess ljusstyrka
ökas hastigt, en stråle stiger upp från densamma mot
zenith, mångdubblas och förvandlar inom några ögonblick
himlen till ett enda flammande eldhaf.

Icke mindre sällsamma än dessa färgspel äro de synvillor
som framkallas af solbelyst dimma. Man tycker att landet
lutar neråt åt alla håll, sannolikt en följd af den
egendomliga, med afståndet förtonande belysningen. Om man går
framåt på den horisontala isen af en sjö, förefaller det som
om man ständigt befunne sig på toppen af en kulle, och
om man går uppefter en bäck, tycker man att den lutar
neråt (framför en], hvilket naturligtvis förefaller mycket
gåtfullt och overkligt. Så snart man påträffar öppet vatten i
bäcken måste man gå dit för att öfvertyga sig om att
vattnet verkligen rinner uppför backe. Särskildt praktfulla och
märkvärdiga äro de företeelser, hvilka uppstå i de långa, djupa
fjällklyftor som genomskära fjällen, då solbelyst dimma finns
i deras bortre delar och öfver deras främre parti en
hvalf-bro af moln har slagits. Man tycker sig då se ett
kilometer-stort hål in i berget, som stupar ned i underjorden, hvarur
kilometerhöga eldflammor stiga upp, ett öfverväldigande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1914/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free