Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERTURER I LAPPMARKEN. 153
seder och egen språkdialekt, som skilja dem från
närgränsande floddalars invånare. Sorseleborna tillhöra de
intressantare af dessa älfdalars bebyggare. De kännetecknas
af ett ytterst lifligt temperament, expressivt språk och
expressiva åtbörder, böjelse för friluftslif och äfventyr. Föga
laglydiga råka de ofta i klammeri med lagens handhafvare
och betraktas därför af dessa som föga exemplariska. Fysisk
uthållighet och styrka prisas i deras talrika legender och
sagor och då någon gjort något storverk i detta afseende,
sprides ryktet om hans bedrift snabbt från by till by. Sång
och galghumorisliska anmärkningar beledsaga alla deras
företag och tragikomiska situationer uppskatta de tillfullo.
Se här ett par exempel: En yngling, som nedförts till
Lycksele att aftjäna böter för tjufskytte, kröp hvarje morgon
klockan 4 upp i fönstret i finkan och sjöng, så att
fångvaktaren icke kunde sofva. — I en skogskoja lågo en kall
vinternatt några sorselebor i en ring kring stockelden. En
af dem tyckte att det blef kallt och lade sig innanför ringen.
Den som låg utanför, vaknade naturligtvis snart af kylan,
men i stället för att väcka den som låg innanför och
före-hålla honom det orätta i att skymma bort värmen, tände
han eld på en näfver och lade intill honom, så att hans
kläder började brinna. Det dröjde naturligtvis inte länge
förrän utsikten mot elden åter var fri.
Upp till Sorsele var vägen någorlunda god, men ofvanför
blef den sämre och kullstjälpningar förekommo tätt och
ofta. Snötäcket tilltog hela tiden i tjocklek. Vid Hällnäs
var det en fot, vid Sorsele två och vid Kraddsele tre. I
Kraddsele snöade det jämt, vägarna blåste igen och kunde
endast återfinnas med hjälp af stickbuskarna. Det från
början meterdjupa snötäcket tilltog i tjocklek för hvarje
dag som gick. Medan släden och tältet byggdes, öfvade jag
mig att gå på skidor i terräng, till hvilket jag hade
utomordentligt goda tillfällen i de långa, branta, skogsklädda
backarna intill byn. Här gjordes många kullerbyttor i den
djupa, mjuka snön. Vid ett tillfälle kom jag åkande med
stor fart utför ett ripfångarspår; i en skarp krök hann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
