Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 J. W. SANDSTRÖM.
älfvens dalgång. Jag låg i åksläden, Emil Eriksson och
hans kamrat gingo på skidor på hvar sin sida om den,
med yxa upphuggande väg genom björkskogen, där det
var nödvändigt, under det att tältet med sin släde följde
efter i åkslädens spår. Då vi foro förbi folk,
försummade Emil Eriksson icke att elda i kaminen i tältet så
att röken bolmade ur skorstenen. Första dagen nådde
vi Ammarnäs, andra dagen Vinjen och den tredje
Dalo-vardo, där det var lif och rörelse, därför att handlanden i
Ammarnäs var på väg förbi med flera hästlass mjöl från
Norge. Från Dalovardo fortsatte vi vidare västerut mot
norska gränsen och togo in i Virvandshyddan, där vi
lämnade hästen och körkarlen samt begåfvo oss, dragande
tältet, åt Nasafjäll till. Föret var här synnerligen dåligt
beroende på att marken var så godt som bar. Gräset stack
upp öfverallt genom den knappt decimetertjocka snön. I
själfva verket hade snötäcket undergått en genomgripande
förändring under vägen från Ammarnäs till Virvand. I
Ammarnäs var det ännu meterdjupt, i Vinjen endast
half-meterdjupt, i Dalovardo endast ett par decimeter och i
Virvand slutligen blott en decimeter. I denna grunda snö
med de bara grästufvorna och stenarna var det omöjligt
att draga fram vårt tunga lass någon större sträcka. Det
blef därför nödvändigt att använda tältet som replipunkt
och göra exkursioner i omgifningen under väntan på snö
och bättre före. Denna sakernas vändning tilltalade icke
mina temperamentsfulla karlar, som blefvo otåligare och
längre i synen för hvarje dag som gick. Jag insåg snart att
det skulle leda till en katastrof.
En dag begåfvo vi oss till Nasafjälls öfvergifna
silfver-grufva, där vi lågo öfver natten. Nästa dag återvände vi
till tältet. På tillbakavägen blåste det upp en snöstorm
så att vi icke kunde återfinna tältet, utan måste hals öfver
hufvud bege oss ner i Norge, där vi påträffade folk, hos
hvilka vi bodde öfver natten. Under nervägen förfrös
Emil Eriksson ena näsvingen, hans kamrat ena kinden och
jag högra sidan af halsen. Följande dag hade stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
