Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 J. W. SANDSTRÖM.
för staten i fråga om nybyggenas tillkomst mer än väl
måste uppvägas genom de indirekta fördelarna af en
bofast befolkning.
En bister januarimorgon innan det ännu blifvit ljust
bäddade Larsson ner mig i sin höskrinda, band trugorna på
hästen, och så bar det af sakta men säkert västöfver
Öfverst-Juktans is. Vi tittade in i Slätvik ett tag. I denna af krok
af världen äro naturligtvis skolförhållandena mycket dåliga.
En nittonårig flicka i Slätvik hade sålunda inte gått en
enda dag i små- eller folkskola. Dock kunde hon läsa,
skrifya och räkna riktigt bra, och hon passade nu på att
få lära sig litet division af mig, medan jag var där. Vid
ändan af sjön tog Larsson sig upp igenom den täta
björkskogen öfver den drifviga och lösa snön till sjön
Gar-nok samt vidare upp till Vatjompasset, där vi redan
be-funno oss vid björkskogens öfre gräns. Härifrån bar det
i väg till Vatjomjaure och ner efter Vatjombäcken till
Biello-jaure, där vi hvilade några timmar efter den för hästen
mycket ansträngande färden. I mörkningen fortsatte vi
nerefter sjön Biellojaure till byn Norra Fjällnäs, hvilket gick
lätt nog, då det här fanns vinterväg. Nästa dag körde vi
till Tärnaby, där jag blef synnerligen vänligt mottagen af
pastorn. Här hvilade jag också ut ordentligt, innan jag gaf
mig ut på nya äfventyr.
Från Tärnaby gick jag på skidor öfver Granås och
Björkovardo till Björkvattnet. Sent glömmer jag den
hemskt branta backen vid Björkvattnet. Skaren var hård
som is och björken stod tät i hela backen. Skidorna gledo
ungefär lika lätt tvärsför som längsefter. Jag kastade mig
från björk till björk och gjorde hundratals kullerbyttor
innan jag kom ner. Fyra timmar höll jag på nedför backen.
Det var redan mörkt när jag anlände till gården Högas.
Här hade en dalkarl slagit sig ner och han var mycket
missnöjd med sin ställning. Man kan ju också förstå hur
bortkommen en person skall känna sig, som växt upp i
det bördiga Dalarna med dess goda kommunikationer och
utfartsvägar, då han plötsligt försättes till en trakt, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
