Svenska Turistföreningens årsskrift / 1914 / 179 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gripna, öfverväldigade af naturens majestät susade vi
tysta framåt, sida vid sida. Endast fräsandet af löparna
hördes när de vid slutet af hvarje skär skarpa skuro in i
den hårda isen. Men länge skulle ej tystnaden vara. Långt
i fjärran hördes ett doft buller som af ett starkt åskväder.
Det var isen, som, när vattnet sakta sjunker, brakar sönder
i milslånga sprickor; det dundrade och suckade, det sjöd
och kvad ur de stora djupen. Hjälmaren hade blifvit störd
i sin vintersömn. Det var som hade vattnet velat sluta
oss i sin kalla famn. Hvarje steg medförde riktiga
stjärnor af sprickor i isen, åtföljda af dån och brak: i sanning
ett värdigt ackompanjemang till en sådan solnedgång.

ERIKSBERG R. Ehrnfelt fot.

När vi omsider, efter att ha passerat några råkar,
medelst kompass letat oss fram till Engelbrektsholmen,
hade hela denna färd ofrivilligt medfört en kolossal
nervspänning, och den minskades ej, när vi i det alltmer
tilltagande mörkret sågo öppet vatten glimma här och där
mellan skären framför oss. På stranden stod ett ödsligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>