Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 JOHNNY ROOSVAL.
ningarna de stora altarskåpen, snidade och stofferade i guld
och färger, en stor roll. De ljusa, stora koren kräfde något
annat än 1100-talets lilla kors för att kunna bilda en
fascinerande slutpunkt i kyrkoperspektivet. De stora altarskåpen
fyllde det tydligaste arkitektoniska behof med sin gnistrande,
väldiga guldyta (se fig. å sid. 222).
: :
1500-, 1600- och 1700-talen ha slopat mycket af
medeltidsinredningen, särskildt grundligt sidoaltarena och triumf
krucifixen. Å andra sidan ha de skapat nya kyrkoinventar af
värde: de slutna bänkrummen (se fig. å sid. 224), som gifva
en så fridfull hållning åt många landskyrkor (i regel äro
deras former 1600-talets produkt), predikstolarna, de
fasad-eller portalformade altaruppsatserna med reliefer och
statyer, de stora målade altartaflorna, orgelläktarna,
orgelfasaderna, epitafier och vapensköldar. Hvad själfva
arkitekturen beträffar, så ha bland stadskyrkorna nya
former uppträdt. Johan III:s tid följde i rätt mycket
medeltida traditioner, exempel Jakobs kyrka i Stockholm,
hvil-ken äfven får enstaka efterföljare på landsbygden.
1600-talet började införa de korsformiga planerna med kupol
öfver midtkvadraten, exempel Katarina kyrka i Stockholm.
Landsbygden behåller gärna vid nybyggnader den sedan
1200-talet traditionella enkla rektangeln, men nu icke längre
adlad genom det branta takfallet.
1800-talet har gjort sitt bästa för att fördärfva alltihop
som fädren åstadkommit, först på sistone ha vi gripits af
ångest inför den allmänna vandalismen. Genom skärpt
fornvård, historisk forskning, smak- och omsorgsfull
behandling af restaureringsfrågor och populariserande af
sundare åsikter i nämnda ting söker man rädda det
kvarstående. Quod bonum faustum felixque sit!
Till ledning för den, som vill sätta sig in i den svenska
kyrkobyggnadskonstens historia, meddelas här följande
litteraturförteckning:
Curman o. Roosval, Sveriges kyrkor, ett kulturhistoriskt
inventarium. Sthlm 1912 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
