Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BLAD UR KRISTIANSTADS HISTORIA. 253
derhåll, som för hans räkning af svenska kronan beviljats,
räckte ingalunda till. Man ansåg det därför som en
lättnad, då han åter for därifrån. Och ännu mera var detta
förhållandet sedan äfvenledes hans familj och hofstat brutit
upp för att öfver Karlshamn begifva sig till Tyskland.
Under sagda tid idkade staden en rätt afsevärd
handel. Dess förnämsta affärsman hette Cortemeyer. Han
hade fartyg, som gingo på ganska aflägsna utländska
hamnar och ansågs mycket förmögen. Äfven industriella företag
sattes i gång. Sålunda anlades ett större garfveri 1719,
ett tobaksspinneri 1731 samt en yllefabrik 1739. Vidare
uppfördes 1728 ett nytt rådhus i stället för det, som under
kriget 1678 förstörts. I slutet på 1740-talet uppfördes
äfvenledes ett landshöfdingresidens.
Om stadens utseende och betydenhet omkring år 1750
får man en liflig föreställning genom Linnés anteckningar
i hans »Skånska resa». Han skrifver: »Husen äro
mestadels af korsvirke, täckta med tegeltak, snygga och väl
af-putsade. Luckorna på husen för fönstren hänga icke på
halsar, utan nedsläppas uti falsar under fönstren. Små
hökarebodar äro merendels byggda under fönstren vid
gatan på tyska sättet. . . . Här är en borgmästare och
borgare mellan 150 och 160. Af dessa voro 25 handlande
och vid pass 100 handtverkare. Här var hallrätt och
stapel; ylle- och linnefabriker, klädesmanufakturi, tvänne
ylle- och sidenväfverier. Returvaror, som härifrån
exporterades, voro förnämligast pottaska, beck, alun och något
litet klappholtz till pipstäfvor. Vinrankor växte här vid
väggarna af husen och uppdrogos intill fönstren i andra
våningen, där de gåfvo sina mogna drufvor.»
Staden verkade alltså i icke ringa mån idyll. Denna
minskades icke heller däraf, att rundt om densamma sträckte
sig de breda, gröna fästningsvallarna, på hvilka kor, får och
getter betade. Genom vallarna ledde tvänne portar — Norra
och Södra port — af hvilka den förstnämnda fått stå kvar
ända tills för några få årtionden sedan, då den blef nedrifven.
Från solens nedgång till dess uppgång var sagda port
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
