- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1914 /
272

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 EINAR TEILING.

och målet se vi präktiga ekdungar vid bergrötterna eller
på de lägre sluttningarna såsom rester efter de forna
löf-ängar, hvilka före odlingens början fyllde dälderna med
sin härlighet.

Vi ta vägen till Magelungen, en lång, smal sjö, hvars
form liksom de flesta andra djupa sjöars här i Södertörn
hufvudsakligen bestämmes af dalstråkens hufvudriktning
NV—SO. Gå vi ut på pontonbron, som för landsvägen
mot väster, se vi de långa, smala nordvästliga vikar, som
bildas af två parallella dalar, och den vidare, mer
oregelbundna sydöstra dalen, som får vikar i nordost och
sydväst genom en i denna riktning skärande dal. På södra
stranden väster om landsvägen sticker en egendomlig, skarp,
sadelformad häll upp, afslutande sin stötsida i en spets;
den är ett exempel på en just här mycket påfallande
utbildningsform af hällarna. Förklyftningsriktningarna gå i
NV—SO samt i mot hvarandra vinkellagda plan, så att
hällarna ej erbjuda den sköldformiga stötsida, som vi äro
vana att se på skärgårdens frisköljda ytor, utan förete en
takåsliknande kant, som särskildt drastisk synes på några
ur åkern uppstickande hällar till vänster om afvägen till
Ågesta. Där en skärande linje öfverkorsar detta system,
blir landskapet äfven i stort på samma sätt skulpteradt i
afsatser.

Vi gå på ekskogskransade vägar förbi Ågestasjön, som
är så igenväxt af vass, säf och fräken, att blott en liten
yta i midten återstår, beströdd med näckrosor och
simmande blad. Snart se vi en nästan igenväxt vik af den
stora Örlången skymta fram. Vägen löper utmed en lummig
brant, där muntra källor springa fram ur berget, och som
i en tunnel af skuggiga träd. På andra sidan viken reser
sig en karaktäristisk brant klippa, rostbrun af den här
liksom öfver hela området anstående järngnejsen. Örlången
visar schematiskt klart de orografibildande linjerna SO—
NV och SV—NO. Sjön är väl värd en färd utefter dess
stränder, i synnerhet den präktiga sprickdalen
Flemmings-bergsviken. På det höga berget nordväst om Rosenlund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1914/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free