Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN VANDRING FRÅN ÄLFDALEN TILL KRÄCKELBÄCKEN. 303
Lätt nog hittade jag vägen från vallen norrut, och utmed
den väl uppgångna stigen gick det nu i raskt traf öfver
glest furubevuxna och steniga moränmarker, tills det vid
1-tiden lyste på den mellan höga, branta stränder djupt
nerskurna Rymån.
Fort gick det, nästan i språngmarsch, nedför den branta
vägen, och på en i spännverk byggd bro passerades Rymån,
under det dennas krokiga, vilda lopp bland de stora
stenarna, mellan vildt grönskande löfskogsstränder med
oförställd tjusning beundrades. Vägen bar nu åter brant uppåt
på motsatta sidan mot Rymnäsvallen, men då ett besök
i denna endast skulle förlänga vägen, sattes kursen snedt
mot öfre delen af den här i rät vinkel buktade Rymån.
Den öfver allt snokande Kull fick här upp en hare och
dref-vet var snart i full gång; men den lille taxens ben orkade
ej långt i den höga ljungen, öfver de härs och tvärs liggande
torrfurorna, hvarför jösse snart nog kunde känna sig lugn.
Strax nedom Skalåsbäckens utlopp kommo vi nu åter
ned till Rymån och kunde med lätthet taga oss öfver denna,
hoppande på stenarna. Här uppsöktes den Rymån följande
stigen, och sedan vi passerat några småbäckar med
härligt friskt och klart vatten kommo vi snart fram till en
något större bäck, där en svårliga ramponerad träbro ledde
öfver till motsatta sidan, hvarifrån icke mindre än 3 vägar
fortsatte i mer eller mindre nordlig riktning. Och här
begicks det stora misstaget! På grund af vissa
omständigheter trodde vi oss nu ha passerat Skalåsbäcken och
an-sågo oss böra välja den mellersta af de tre vägarna. Denna
förlorade sig dock snart i stora myrar och på obanad väg
öfver dessa och genom tät skog fortsattes alltjämt i NNO
riktning, då vi därigenom trodde oss böra påträffa vägen
Skrocka-Oratjärnsbergsvallen. Vid tretiden stodo vi så
åter uppe på en fäbodvall, lockande och inbjudande,
badande i solskenet, men lika öde och tom som den
föregående, och förgäfves snokades på de rätt nerkluttrade
väggarna efter att finna vallens namn, men endast dess forna
innevånares eller tillfälliga besökares namn eller initialer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
