Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa ångbåtsförbindelsen från Saltoluokta till Luleluspe vid
Porjus-Gällivarebanan.
Hvad jag däremot endast flyktigt berörde var den del af
färden, där apostlahästarna fortfarande utgjorde enda
kommunikationsmedlet och som, tangerande det förbjudna, för mig hade
den största tjusningen. Jag syftar på vandringen Kvikkjokk —
Saltoluokta, som jag i mitt stilla sinne hade gjort upp att vi,
MORGON VID LAIDAURE. R. Lundgren fot.
kosta hvad det ville, skulle företaga alldeles så som den
skildrats i Årsskriften 1909, sid. 273-277. Det var ju den, som
trots allt skulle utgöra en turistbragd, och den, som skulle föra
oss till Aktsek vid Laidaure, Lapplands underbara sjö med sin
skyddsvakt, de för djärfva, underliga formationer vida beryktade
snöfjällen Skerfe, Nammats och Tjakkeli. Jag emotsåg den
emellertid med känslorna hos gourmanden inför ett bord med
läckerheter, hvilka han fruktar att matsmältningsorgan och läkare
skola förbjuda honom smaka.
Mina farhågor visade sig också vara grundade. När fröken
Dygd — det var först i Kvikkjokk — fick klart för sig
vandringens detaljer — 2 dagars marsch till Aktsek, närmaste
människoboning, nattkvarter mellan dessa dagar på träbrits i
turisthydda etc. —, förstod hon, att Fru Lusta åter varit framme,
och förklarade, att om jag envisades med så farliga stigar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
