Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ALBERT ENGSTRÖM.
in om morgnarna med en ejder eller ett par alfåglar.
Då står röken tjock ur fiskarstugan och en lukt av färskt
utbreder sig över ängden och de sorlande vikarna.
Erik Österman har en fru. En gång för länge sedan
kom han på henne med rackartyg och kärleken dog. Den
sprattlade litet som en abborre gör, då man gallspränger
honom, men sedan blev det slut. Och nu gå Österman
och Lotta och titta på varandra som ett par galärslavar, som
bära var sin ända av samma boja och hata varandra.
Ibland ser man mord i ögonen på dem båda, men var och
en gör sin plikt och uppfyller sina skyldigheter. Lotta
sköter laxnotens ena tog och hoppar på klipporna som en
ekorre, fast hon är nära åtti år. Hennes ansikte är brunt
som ett huggormsskinn och näsan gör en gest ut åt fjär-
darna som när man kastar en sten. Inga tänder har hon
kvar, men den kokta strömmingen benar en roslagskäring
med tungan, så vad näringen beträffar, reder hon sig. Men
hennes bruna ögon stirra ut mot något som kunde
ha hänt en gång för länge sedan, och rynkorna kring
munnen tala ett språk, som man knappt kan ta fel på.
lotta. Teckning av förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
