Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälp av eld eller yxa delvis berövats sin skogskappa. Snett emot Flinten ligga på södra stranden Tuttabergs gruvor, en av dessa många nyupptäckta jämtlandsrikedomar — hoffentlich, som tysken säger! — I Flinten bor arrendatorn Nils Jansson, en gammal värmlänning, som i sin fädernebygd lär äga gård, men sedan 30 år vuxit sig fast här uppe, troligen tack vare goda förtjänster på timmerkörning, värmlänningens yrkesspecialitet. »Och så är betet här uppe så bra för kräka», säger gumman. Egendomligt nog tala även barnen i denna isolerade familj utpräglad värmländska, oaktat de aldrig varit i Värmland.
Men i Flinten få vi heller inte stanna för länge.
Uppför backarna igen! Några kilometer fram till Bringsjön, där vi fördela vår tunga packning och oss själva i två båtar, av vilka den ena var bra — den andra båten måste en man ro och två ösa hela tiden överfarten varade. Allt gick lyckligt, och sedan vi passerat några små holmar, där en ensam »fiskljustall» lyste lång väg, gledo vi in i en vik på norra stranden, därifrån en gammal timmerväg förde oss över myrar och backar till vår blivande bostad, en timmerkoja av gamla typen. — Som dessa bostäder på senaste tiden blivit särskilt uppmärksammade, bl.a. genom en av Kungl. socialstyrelsen igångsatt utredning rörande skogsarbetarnas bostadsförhållanden, i avsikt att bereda denna på all slags bekvämlighet vanlottade arbetarkategori åtminstone en människovärdig bostad att krypa in i efter ett ansträngande dagsarbete, torde det kanske ha sitt intresse för läsaren att som hastigast titta in i en koja, sådan den hittills brukat te sig. Vi lyfta alltså bort den mot dörren stödda klampen, som ersätter låset, buga oss djupt av rent nödtvång och träda in i det sedan vintern obebodda blockhuset. En rå luft slår emot oss, och vi se rakt ingenting när dörren åter slutes. Blott i kojans mitt strömmar ett ljusknippe in genom den nedtill breda trähuv, som tjänstgör som skorsten och, avsmalnande upptill, sträcker sig ett stycke ovan takåsen. Under rökhuven står den timrade, rektangulära eldpallen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
