Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 C. A. M. LINDMAN.
»Min hydda, som här fallen är, Skall Herren där upprätta,
Ett paradis Gud mig beskär, Ett evigt lif för detta. Min
ögon öppnas, varda klar, Jag lif i döden funnit har, Så har all
sorg en ända.»
:•:
När jag stänger kyrkogårdsgrinden bakom mig, kan jag
ej motstå dragningen att sända en lång avskedsblick
tillbaka över de gamla församlingsbornas vilostad. Många
av dem såg jag i livstiden, gående, kommande, arbetande,
bedjande, mycket få rika, många fattiga, men alla
strävsamma och nöjda, och många alltid muntra och glada.
Men den ene efter den andre blev buren hit vid
klockringning och psalmsång. Snart skall ingen av oss minnas
dem, och efter en liten tid skall ingen minnas oss. För
var och en som går bort försvinner från jorden en liten
värld, en samlad fond av krafter och kunskap, erfarenhet
och hågkomster. Stycke efter stycke försvinner en
tidsålder, som om den aldrig varit. För varje dag blir
inskriften på minnesvårdarna allt otydligare, och årtionde
efter årtionde höljer sig i glömskans dok. Den tid, vi se
tillbaka på, liknar aftonhimlen, där skyar glida med
obestämda konturer men lysande färger. Innan de slocknat,
går den ene åskådaren efter den andre till vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
