Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FISKARADELN T ÅNGERMANLAND. 20/
själad av en mer eller mindre stark och levande
gemen-samhetskänsla.
Skåningen vet, att han producerar spannmål och socker
åt norrlänningen, denne producerar i sin tur järnmalm
och trä, östgöten kommer med sina lantbruksprodukter
och sina textilalster, bohuslänningen med sin sill;
allesammans känna de sig som medlemmar av en stor släkt, som
arbetar för att det hela skall kunna uppehålla en aktad
och ärad ställning i världen.
Kärleken till hemmet och hembygden har på detta sätt
helt naturligt vidgats till att omfatta hela riket. Denna
gemensamhetskänsla besjälade i flydda tider snarast de
styrande och ledande, men tack vare de olika hembygdernas
hopsvetsning till en helhet, en enda stor hembygd så att säga,
har den i våra dar mer eller mindre blivit var mans egendom.
Jag skall här nedan söka visa, hur denna
gemensamhetskänsla i ett speciellt men som jag tror ganska typiskt
fall steg för steg vuxit fram, och jag ber sålunda läsaren
besvära sig med att följa mig upp till ångermanländska
kusten, därifrån exemplet är hämtat.
II.
1583 grundades staden Härnösand på Ångermanlands
kust. Den fick rätt att bygga fartyg och segla ända neråt
Frankrike och driva handel. Men redan efter femtiotre år,
eller 1636, drogos rättigheterna in till följd av det s. k. Bottniska
handelstvånget, som avsåg att gynna Stockholm på de
norrländska kuststädernas bekostnad, staden sjönk till ett fiskeläge
och borgarna förvandlades till fattiga fiskare. Det var dessa
borgare, som bildade den senare bekanta fiskaradeln.
Namnet vunno de genom sina strider med
överhetspersonerna, förnämligast om stadens kyrka. Dessa strider
pågingo i tvåhundra år utan att överhetspersonerna kunde
få bukt med dem.
Det berodde på, att penningen ännu icke gjort sitt
inträde i landskapets historia.
Var och en av dessa fiskare var nämligen i bokstavli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
