Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 LUDVIG NORDSTRÖM.
rättar i sina minnen bl. a. två episoder, betecknande för
tillståndet bland dåtidens ångermanlänningar. En dag var han
ute på tjänsteresa och kom till Fjäls färjställe på
Medelpadsgränsen. Där stod en massa bondforor. Bönderna tittade
på hövdingen men släppte inte fram honom, så Svea rikes
ombud och konungens
företrädare han var. Först
när han hövligt bett dem
att få komma fram,
beviljades detta med orden:
»Ja, eftersom han är
i tjänsteärenden
(underförstått, i ärenden åt oss,
som äga landet), så ska
han väl få fara fram då!»
En annan gång kom
en bonde upp till
landshövdingresidenset och
gick fram till hövdingen
där han satt.
»Jag är missnöjd med
herrn», sa han. »Jag vill
veta, var jag ska klaga
på herrn.»
Kort och gott — fiskaradeln i stan och bönderna på landet
betraktade landskapet som sitt och överhetspersonerna som
sina tjänare. Riket i övrigt existerade inte för dem mer
än som en hörsägen, en fabel, en ort, därifrån det kom
historier att skratta åt. Och befallningar att opponera emot.
Så hade det varit ställt i två hundra år, då helt
plötsligt en till roten gående revolution inträffade.
III.
Penningen kom.
Dess första följd var, att fiskaradeln led stora nederlaget mot
överhetspersonerna i striden om stadskyrkan i Härnösand.
Saken var i all sin enkelhet den, att England behövde
GROTTA PÅ OSTSIDAN AV K. Wik fot,
HÖGBONDEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
