Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 LUDVIG NORDSTRÖM.
och annan, som var före sin tid, att han däruppe lastade
med strömming en hel järnvägsvagn full, reste till
Östersund och själv med god förtjänst sålde sina fjärdingar
och kaggar. Långt in i Jämtland. Så hade fisket nu
allaredan förvandlats.
Men så var också hela Ångermanland under penningens
och fiskaradelns första dagar jäsande av liv.
Sågverksrörelsen hade fått oanade möjligheter genom ångans
införande, och efterfrågan på trävaror var obegränsad.
Sågarna trollades fram, arbetstillfällen gåvos för arméer, och
det kom arméer! Söderifrån. Det kom ett myller av
människor, gående, åkande, till lands och vatten, och man får
den allra bästa föreställningen om det underverk, penningen
gjorde i dessa förut så stilla och ödsliga trakter, om man
hör, att vid en viss tid på 1870-talet hade Högsjö socken
vid Ångermanälven, den socken, där de flesta sågverken
lågo, en folkmängdsökning, som i procent var den högsta
för hela jordklotet, även invandringsdistriktena i
Nordamerika medräknade.
På detta sätt skapades av penningen en väldig
handelsmarknad i hela landskapet. Men den räckte även utom
dess gränser. Nya fiskaradeln exporterade sina fjärdingar
till och med på de ångare, som uppehöllo landskapets
trafik till Stockholm.
Man väntar nu, att alla dessa lyckliga samverkande
omständigheter skulle av fiskaradeln ha skapat en välmående,
väl organiserad arbetsklass.
Detta var emellertid till att börja med icke fallet. Nya
fiskaradeln var, som redan sagts, sista resterna av
städernas gamla fiskaradel, och den hade från städerna
medfört ut till havet en egenskap, som under nästan hela
första halvseklet hindrade all verklig utveckling. Det var
supandet.
Detta supande var, kan man säga, den sista resten
av gamla Ångermanland, som man ännu inte befriat
sig från.
Brännvinet gjordes, som bekant, av Gustav III till stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
