Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
228 EINAR ROSENBORG.
gats avstå hedern alt vara den betydelsefullaste och mest
civiliserade, såsom en äldre föregångare till Hulphers, Linnés
lärjunge J. O. Hagström, förklarade i sin Jämtlands
oekonomiska beskrifvning och känning: Frösöboerne räknas för
de mäst civilicerade i landet och det i anseende til de många
ståndspersoner hwilka här hafva sina boställen.
Det vill nästan förefalla som om Frösöns rykte under de
förändrade omständigheterna blivit lika oförtjänt ringa som
det förr varit stort. Vad känner den nutida
jämtlands-fararen av Frösön? Han har vandrat på järnspannbron
över Östersundet, stannat några ögonblick framför
runstenen, som med sin inskrift berättar att Östmund,
Gudfasters son, lät bygga den första bron över sundet och
kristnade Jämtland, och han har stretat uppför Östbergets
sluttning för att från utsiktstornet på toppen få en
rundblick över Storsjöbäckenet. Kanske fortsatte han till Frösö
kyrka, för att därifrån njuta en liknande, ehuru mindre
panoramaartad utsikt, men jämtörelsevis få gjorde sig det
besväret. Och de få som gjorde det vände snart om eller
fortsatte kanske med bil genom ön för att över
Rödösun-det i norr styra färden mot Åre. Endast en och annan
dröjde och fann att Frösön är värd mera än en
fem-minuters-blick på en storslagen utsikt. Han fann att
ingenstans, med undantag för själva fjällhöjderna, bjuder
Jämtland en friare och soligare rymd. Runt om blomma
ängarna i högland sfrodigh et och dofta barrskogarna. Hög
välver himmeln sin kupa över mjukt böljande land och
skogbandad sjö. Där den stupar, vit av dagen, i väster
och norr, stiga fjälljättarna i evigt växlande skönhet, inte
stängande nära, som när man lever mitt uppe i en
fjälldal, nej, fjärran hägrande som utlöpare från ett strålande
idealland, och ändå så lockande nära, att man, när skogen
skymmer sjön för blicken, skulle kunna frestas tro, att en
eller ett par timmars gång vore nog att föra vandraren
upp på de blå och silverstrimmade topparna.
Själv vet jag få skönare och stämningsrikare vägar än
den på höjden av ön förbi kyrkan och Stocke gård fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
