Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
EINAR ROSENBOKG.
Peterson-Bergers, tjärbrun, med torvtak, breda, liggande
fönster innanför svängda fönsterkarmar, rymliga, inbyggda
loggior med vridna träkolonner uppbärande taket, fritrappor
med utskuret räckverk upp till de vidhjärtat tilltagna
gästrummen — en sådan byggnad var något alltför djärvt och
nytt att inte väcka den lugna öns gränslösa häpnad. Men
det dröjer nog inte länge, innan frösöborna upptäcka, att
den är vacker där den ligger i backen mellan vitstammiga
björkar och att den passar alldeles utmärkt samman med
granskogsfonden. Vackert är också det inre, framför allt
musikhallen, byggnadens huvudrum, upptagande hela dess
ryggåsflygel. De stora odelade fönsterna öppna sig som
levande tavlor, rymmande all naturens härlighet, och från
gavelbyggnadens södra loggia famnar blicken hela den
grandiosa sjö- och fjällsynen. För minnet sjunga de
klangfulla och målande ord, varmed Arnljot hälsar sin hembygd:
Alltjämt de mäktiga fjäll sig välva högt över solglänsta sund
och skogar, som gamla slumrande ättehögar, så sagoblå.
Alltjämt den isklara Storsjön gungar den blanka, skumprydda
böljebarmen mot strandens torva, som långsamt stiger till ås.
Hit har jag längtat. — Hur långt jag for — tillbaka manade
ständigt hjärtat till nordanlandet med vita vintrar, till fjällens
flyktiga, fagra sommar med sus av grönskan i djupa dalar och
tungsint dånande forsar, med glans av älvar och
vildmarkssjöar i soligt fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
