Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FJÄLLS FRÅN ABISKO. 299
mera angenäm: jämn, torr fjällhed, där kvällsbrisen vänligt
fläktade våra upphettade ansikten, inga svåra bäckar att
övervada och nästan ingen mygg. Snart ligger Kårsodalen
framför oss i hela sin oförlikneliga skönhet. Vid våra
fötter bred och klädd med den rikaste vegetation, som för
våra blickar döljer Kårsovaggejokk, från vilken dånet dock
stiger ända upp
till oss, smalnar
den alltmer
västerut. I sakta
stigning höjer
den sig mot sin
spets,som synes
förlora sig högt
uppe bland de
vilda
fjällformationer, som
omgiva den. På
dess botten se
vi långt framför
oss de tre sjöarna,trappstegslikt ordnade,och ned mot sjöarna
och älven stupa fjällväggarna brantare och vildare ju längre
fram man skådar. Betagna av synen marschera vi vidare;
ju längre vi komma, desto mer framträda de inre delarna
av dalen; snart skymtar jökeln längst däruppe med sin
blåaktiga is. Fjälltopparna omkring den belysas av
aftonsolens bleka ljus, som kommer fjällvärlden att te sig än
mer majestätisk och hemlighetsfull.
Vägen var jämn och fin, så marschen gick snabbt. Vi
voro snart framme vid sjöarna, där ännu stora isflak lågo
kvar. Plötsligt stannar någon, pekar på en punkt på
andra sidan och ropar: »Se, där ha vi ju en stuga!» Och
mycket riktigt, där nere i dalen under det s. k.
marmorbrottet, som lyser vitt omkring, ha vi den lilla obetydliga,
en privatperson tillhöriga hyddan, vilken av
Turistföreningen iståndsatis och som nu får tjäna som tillflyktsort
vid utfärder till Kårsojökeln. Men hur skola vi komma
DET INRE AV KÅRSODALEN I JULI 1914. Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
