Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 HILDING KJELLMAN.
helt lugnt, att de funnit båten i drift och räddat den till
sin egen strand. Det tycks vara den vanliga förklaringen
i dylika fall, och med den fingo vi låta oss nöja.
Pojken var snäll, och det slutade med att han rodde oss
över hela sjön, under vilken färd vi blevo de bästa
vänner.
Sedan är icke mycket att förtälja. Förbi Kartimvare,
som såg ut som en pyramid med rundade former, där den
ligger mitt på högslätten, och vid Apparjaure i förbifarten
kastande en blick in i Rautasjärvis breda dalgång, vandrade
vi ned mot Siellajokk. Här mötte oss åter vegetationen och
samtidigt med den den värsta delen av vägen. Hela
sluttningen ned till Siellajokk bestod nämligen av den rysligaste
buskmark, och marken var fruktansvärt hal av
nedströmmande vatten. Då våra klackar voro bortnötta av stenurarna i
Tjäktjavagge, hade vi föga motståndskraft
utantumladeglade-ligen på alla fyra utför. Siellajokk var ytterst strid och
kunde endast med största svårighet övervadas, fastän Sarri
sökte ut bästa möjliga vadställe. Emellertid kommo vi
helskinnade upp på Kieronas sydsluttning, där vi vid
midnattstid slogo vårt sista läger i den härligaste björkskog. Sarri
sken av belåtenhet över att åter kunna tända en riktig
kaffeeld, och vid denna lade vi råd, hur vi skulle marschera.
Vi beslöto att lämna Abiskojaurestugan åt sitt öde och på
Kieronas sluttning och sedan utefter Abiskojokks högra
strand styra direkt kurs på Abisko.
Allt gick efter beräkning och efter en storartad
morgonpromenad utefter Abiskojaure och Abiskojokk intågade vi
på Abisko turiststation vid 8-tiden på morgonen, 56 timmar
efter starten vid Kebnekaisestugan. Det behöver icke sägas,
att vi voro något viktiga, då vi vid tåget avhämtade våra
värderade reskamrater, de tre damerna från Stockholm
och den lärde doktorn från södra Sverige, och att dessa
härvid visade någon förvåning över att finna oss före
sig, en förvåning, som dock nästan undanskymdes av den
stora tillfredsställelse, de lade i dagen över att kunna
berätta oss, att de samtliga varit på Kebnekaises högsta topp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
