Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 PÅ BILFÄRD RUNT VÄTTERN.
den glittrande Rönneån, som i otaliga bukter sakta rinner fram,
smekande frodigt gröna, blomsterhölj da ängar.
Skulle man nu ha lockats stanna kvar vid Stockamöllan tills
skymningen lägger sin slöja över nejden, tändes överallt det
elektriska ljuset vid de dämpade slagen från »stora klockan».
Så färdas man då bort från detta idealsamhälle; ljuset lyser en
långt på vägen, och ännu i fjärran ser man det skimra som
en strålkrans över samhället i skogen. Nils Martin.
PÅ BILFÄRD RUNT VÄTTERN.
Det var en vacker majdag.
Vätterns Turisttrafikförening, som satt som sitt mål att
tillvarataga turistintresset i de fyra svenska län, som gränsa intill den
intressanta sjön Vättern, samt genom utgivande av broschyrer
bekantgöra Vätterlandskapens skönhet för svenskar och
utlänningar, samlades till årsmöte i Alvastra.
Sjöledes, järnvägsledes, men mest per bil samlades
medlemmarna från alla väderstreck till Ombergs nya turisthotell. Det
var nämligen icke endast fråga om ett årsmöte, nej, man skulle
följande dag starta en gemensam automobiltur runt den stora
sjö, vars omväxlande vackra stränder utgöra föreningens kungarike.
Det var nästan som kunde man höra på bilarnas förnöjda
töfFande, där de samlades till Alvastra, att de väntade sig någonting
alldeles extra.
Nå, i turisthotellet tog man in till följande morgon, då
färddeltagarnas antal till allmän glädje befanns ha sprungit upp till
ett hundratal och bilarnas till 26. Allt lovade således gott.
Efter mötets slut gavs det tillfälle att beundra den hänförande
utsikten från Ombergs »hjässa» och de åldriga resterna av Sverker
den gamles kloster vid Alvastra, för att inte nu tala om
bautastenen vid landsvägen med dess inskrift, som blixtlikt belyser
en dimhöljd period av fäderneslandets hävder: »Här maler sägnen
vardt Sverker hin gamble dräpt julottan 1156», eller »Rökstenen»
vid Röks kyrka med världens märkligaste runinskrift.
Vid 9-tiden följande morgon kallade färdledarens trumpet
auto-mobilerna till start och på avgångssignalen satte sig de
förväntansfullt brummande bensinhästarna i väg norrut med ett par hundra
meters mellanrum mellan varje. Längs Ombergets östra
skogsklädda sluttning gick det med Tåkerns blåa vatten, Sveriges
märkligaste fågelsjö, till höger ut på den vida fruktbara Östgötaslätten.
Men om man trodde, att bilarna här skulle »dansa på rosor»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
