Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 EWERT WRANGEL
ligger Hjälmsänga, då tillhörigt en baron Sparre. Det är
en sagorik bygd i hjärtat av »Tiohärads lagsaga» eller det
egentliga Småland, och många folkliga traditioner, sägner
och minnen äro knutna till trakten.
En son i familjen (S. A. Leijonhufvud) beskriver gården
på följande sätt:
»Stället var ett af dessa forntida själfständiga herresäten i
Smålands gömda, glömda nejder, med 4 a 5 hemman säteri
under eget bruk och ett godt frälsegods till 10 a 12 mantal,
jämte mera än 20 jordtorpare. I en mycket stenbunden
jordmån växte dock ymniga skördar af korn, blandsäd och höstråg
med mera, däraf man afyttrade öfverflödet till ankommande
köpare. Ängar och beteshagar, hvilka tycktes innehålla mera
af sten och väldiga barrträn än fruktbar mark, framfödde dock
en myckenhet boskap, som alltid var stinnskinande, storvuxen
och slakt fet. De rika sjöar gåfvo dagligen året om fisk af mång
slag och utmärkt godhet. Bättre aborrar t. ex. än dem
Ljungberg drog ur Flåren eller Olle Met vintertiden metade ur Furen
har jag väl aldrig smakat. Jakten var ypperlig, och jag minnes
ännu att stundom vid jultiden eller i vårens dagar hängde 20
harar och dussintal af fågel på köksbyggningens norra vägg.
Smultron, lingon, hallon erhöllos kanntal af de bärplockande
torparbarnen, så länge tiden för plockandet fortfor. Filbunkarna
voro alldeles förträffliga — man finner inga så goda — och det
gula smöret, som togs för dagen ur tjärnan, gaf saft, lust och
glädtighet åt den snåle1 skolgossen. Det var ett ställe att lefva
på i goda dagar, med treflighet och landtligt öfverflöd. En
vacker natur spridde nu trefnad åt alla kanter, ehuru stället
var tämligen öde. Träden, äfven de löfbärande, voro högvuxne,
välmående; grönskan frodades, och tre sjöar i sikte från fönster
eller i närheten gåfvo en vacker karaktär åt det hela; men
ensligt och tyst mera än skäligt, mera än vanligen finnes. Man
hade 5 mil till Wäxiö, iy4 mil till sockenkyrkorna Rydaholm
och Berga, iy4 mil till närmaste grannskapet, 3/4 till stora vägen.»
Här hade skalden Tegnér sin första smålandsvistelse, här
gjorde han sin första bekantskap med sina fäders stamland,
och här knöt han förbindelser, värdefulla för livet.
Den då femtonårige äldste sonen i huset, som sedan blev
en av Tegnérs bästa och närmaste vänner, Samuel Abraham
Leijonhufvud, har i sina ännu outgivna, nyss ovan citerade
1 = matfriske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
