Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 EWERT WRANGEL
främmande omgivning och lika underordnad ställning borde
känna en viss sympati för varandra var ju naturligt.
Poemet på den tolvåriga Louise Leijonhufvuds födelsedag
den 17 juli är i den pastorala stilen från Tanden régime,som
den aristokratiska tonen alltjämt fordrade eller befordrade:
»Uppå den dag, den Hoppets Gud Och Känslans och Naturens
bud En högtid för vårt hjerta göra» etc. Poemets föremål
kom att överleva alla andra i denna småländska
familjekrets; hon levde de sista årtiondena i Växjö, och den, som
skriver dessa rader, minnes mycket väl från sin
uppväxttid på 1870-talet den gamla älskvärda fröken, som bodde i
den gulmålade »Leijonhufvudska gården» vid Sandgärdsgatan,
i vars stora förvildade trädgård det var den unge botanistens
stora fröjd att få plocka »rara växter». Nu vilar hon jämte
sina närmaste på Växjö kyrkogård i en grav intill den
Tegnérska: de båda familjerna synas samtidigt ha utvalt sina
gravställen. Friherrinnan Leijonhufvud född Gyllengranat,
som en gång varit Tegnérs matmoder, jordades 1835 i mars
på den ena gravplatsen, och Tegnérs måg löjtnant J. P.
Kuhlberg vilade då sedan ett par månader i den andra.
Vid friherrinnan Leijonhufvuds död skrev Tegnér en
vacker, känslig minnesdikt, närmast riktad till den sörjande
sonen (egentligen styvsonen) Abraham, då president i Göta
hovrätt. Diktens första rader äro tillika en minnesruna över
ungdomsvistelsen på Yxkullsund:
På Yxkullsund, där mellan Fur och Flå —
Förtäljer sagan — tvenne kistor stå
Och drakar sova än i dag på skatten
Begraven djupt emellan tvenne vatten,
Där såg jag henne först och Abraham,
En yngling, liksom jag, som ej förnam
Av livet annat än dess solskenssida;
Och modigt blickade vi bägge vida
In i vår framtid, ett förtrollat land,
Som låg och blånade vid himlens rand. — — —
III.
Under de följande tvenne årtiondena återsåg Tegnér rätt
ofta smålandsbygden dels under tillfälliga besök, dels på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
