Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA KYRKOR I SMÅLAND 93
men levande Edda»! Frukten av denna förbindelse blev,
enligt sagorna, den ej mindre än Volund berömde Vidrik
Verlandsson, som var en av kämparna kring Didrik av Bern.
Balladen, däri Vidrik förtäljer, att
»Werland hette fader min, en smed var han så skön,
Botil het min moder, en kungadotter wähn»,
var också på Rogbergs tid mycket sjungen i socknen.
Kung Alle har vidare förbundits med Värends berömda
hjälte- eller, rättare sagt, hjältinnesaga, Bländasagan. Då
v värendsbruden kom i all sin ståt, med kyrkans skinande
krona i håret och det röda fälttecknet kring midjan, med
småsvenner och förridare och dånande trummor före sig,
då borde hon, om hon någonsin tänkte på annat än stundens
fröjd, ha tänkt på Blända, den tappra kvinnan, och Alle,
virdadrotten, som belönade hennes tapperhet bl. a. genom
att giva hela hennes kön likställighet med mannen ifråga
om arvsrätten. Kung Allés borg har man trott sig spåra
i de lämningar å hemmanet Allatorp, som under 1600-talet
blivit funna och uppmätta.
Sägnen om porten är ännu allmänt känd i socknen. Hur
Volunds namn först kommit att fästas vid kyrkdörren är
ej lätt att i hast förklara. Dess aktningsvärda ålder synes
lägga hinder i vägen för gissningen, att det möjligen en gång
funnits en annan port, å vilken, såsom ibland på andra ställen
varit fallet, Volundssagan varit i bild framställd.
Kyrkan har förr haft klockstapel. Den äldsta klockan
bär en upphöjd biskopsbild och är gjuten under Ingemarus,
den siste katolske biskopen i stiftet. Bland andra, som vid
dess ljud sänkts till vila i kyrkogårdens mull, må nämnas
föräldrarna till Värends mest frejdade dotter, Christina Nilsson.
Deras grav synes inom järnstaketet å kyrkogården (fig.
sid. 91).
Allt ifrån min barndom har jag hört talas om Jät och
fröken Eketrä. För den oinvigde läsaren må det genast
upplysas, att Jät är en liten socken med därtill hörande
åldrig kyrka ett par mil sydost om Vederslöv, och fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
