Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SVERIGES PORT MOT ÖSTER 215
män som ropas upp, alla mellan 47 och 17 år. Vi ana
fortfarande ingenting. Det har varit så mycket visiteringar
och omrangeringar hela tiden, så att alla äro vana vid det.
Men så kommenderas de uttagna, 129 man, att stiga upp
i tåget igen. Och innan någon hunnit tänka en tanke,
sätter sig tåget i rörelse och går bort med dem. Vi andra
sättas i marsch till båten. Men, ni förstår, hustrurna som
plötsligt ryckas från sina män! Och många av dem ha
inga pengar, dem hade mannen på sig, men i kofferten
ligga alla mannens kläder. Förstår ni? Hustrun ensam
med barnen i främmande land utan pengar. Och mannen
skall göra de fjorton dagarnas resa tillbaka igen ensam,
utan packning!
De två ungdomarna ha ändå inte klar för sig hela
tragedien. De äro ensamma — föräldrarna ha rest tidigare
— och de äro för unga för att förstå hela eländet. Men
en medelålders, fattigt klädd fru tar ordet ifrån dem:
Pengar och kläder! — säger hon bittert. Vad spelar det
för roll? Men min man har hjärtlidande. Det var därför
de släppte honom. Han tålde endast med knapp nöd vid
den avskyvärda resan hit, och då kunde jag ändå hjälpa
honom, hämta hans mat och bära sakerna. Nu kommer
han inte att överleva det, med all sorg och oro för oss
och ingen hjälp!
Hon säger allt det där i en bitter ton, som om hon bara
vore rasande ond. Hon hör till dem som inte kunna gråta
inför främlingar. Det är de yngre och vekare eller de helt
gamla som gråta. Men gymnasisten har blivit alldeles blek
och biter på läpparna. Han är ganska lång och kraftig.
Jag vet vad han tänker. — Om några veckor är jag i
uniform — tänker han — och om några månader står jag i
fält. Då skall jag komma ihåg detta!
I visiteringslokalen, en liten vit länga (det har visst
blivit en ny nu), finns för resten anledning att uppehålla sig
mycket om man vill studera resandeströmmen. Hit kommo
de alla. Först till kontrollör Tengroth, som med biträde
av en pigg svensk-finsk-rysk liten extra länsman viserar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
