Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nande, varmed dock nu får anstå. I stället hänvisas till
i litteraturförteckningen omnämnda arbeten.
I en av de störa dalgångarna i Sorunda socken, mitt
på en slätt, höjer kyrkan sitt torn och sina vita gavlar
ur en grönskande
dunge av
väldiga lönnar, odlade
runt kyrkogården
(se försättspl. 13).
Denna är som
oftast på landet
omgiven av en hög
stenmur. Vi träda
in genom en av
valvportarna, och
den lilla
kyrkogården ligger där
så stilla inför oss, det är i en värld för sig, som vi kommit
in. De gamla hemmagjorda gravvårdarna gå så väl i stil
med stämningen härinne och icke brytes den heller av alltför
praktfulla trädgårdsblomster. Men ängsvegetationen på och
mellan de gamla gravarna är något för kraftig, och de många
bränn-nässlorna kunde vara borta. Dock, vi bortse därifrån
och se i stället på de gamla kulturväxter från mors
och mormors tid, som här växa. Många av dem ha vi
redan i det föregående lärt känna, här som i de flesta andra
svenska landskap kan man nämligen bland de växter, som
på landskyrkogården pietetsfullt ägnas de döda, se en
provkarta på de små täppornas växter^ men också några
för kyrkogårdarna på landet speciella gamla växter
möta oss.
Ögat stannar då först vid tvenne växter, som
ursprungligen spritt sig från gravplanteringar och vilka nu
förvildade rikligt frodas, såpnejlikan och deji reviga vintergrönan,
äveri kallad sinngrönt (Vinca minor). Båda äro mycket
tacksamma att odla, vintergrönan är dessutom ständigt
RÖDBLOMMANDE FETKNOPP
(SEDUM SPURIUM).
Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
