Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN HARSTENA OCH GRYTS SKÄRGÅRD 253
störd. Mest är det jägare, som njuta av att se vita
vattenpelare resa sig mot höjden när tusentals salar på samma
gång kasta sig i vågorna, lämnande kvar en och annan,
som fallit för deras kulor. En enda gång sågo dock
harstenaborna gärna att det sköts på salarna; det var
då konung Gustaf för ett par år sedan jagade därute.
Om kvällarna efter arbetets slut samlas karlarna på
den breda, runda berghällen ovanför byn. De gamle
berätta om hur det var förr, hur man brukade hänga en
levande ål i stugtaket för att den skulle ge fiskelycka. Men
mest talas dock om fisket för dagen.
Vid Olsmässan är det ålhommorna, som skola ut, och
allt skall då vara klart för det stora ålfisket. Under långa
vinterkvällar knytas och lagas ryssjor och nät, tinorna eller
ålhusen (se överstycket) bindas av kluvna enkvistar. Nu
återstår att tjära alltsammans. Sedan torkas hommorna på
bergen eller på stänger, som kallas brissler. När stormen
ej ligger på för hårt, kan ålfisket fortsätta långt in i
oktober, fast det är arbetsamt att vittja hommorna om
höstnätterna.
Är havet stilla, kan man på grunda ställen se homman
under vattnet och ana sig till hur ålen vattrar sig fram i
klöret (tången) till »armen» och sedan ohjälpligt kommer
längre och längre in i homman och halsen, tills den i
ål-huset finner en återvändsgränd. Det är direkt ur ålhuset,
som fiskaren hämtar upp ålen. Ålhuset ligger på
havsbottnen i en stadig träställning och måste vara väl bundet,
ty ålarna äro begärliga för salarna. Under sensommaren
komma de tyska fiskebåtarna med röda segel och köpa
upp fångsten. De ha stora fisksumpar, som fyllas mer och
mer av den feta, ringlande ålen.
För den saltade strömmingen finnes också avsättning,
fastän inom landet. Härute fångas strömming i skotar,
men längre in i skärgården, där tillgången är rikligare,
brukas mest notdragning vintertid.
När isarna gå upp på förvåren och alfågeln sjunger
sina orgeltoner, då vaknar jägarblodet hos harstenabon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
