Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 LOUISE STENBOCK
från hamn till hamn och alltid längtat åter till den lilla
svenska ön i havsbandet. Där berättas om den hemska pesten
1710, som i grannsocknarna tog hundratals liv på ett-år, men
i Gryt bara 19; om koleran på 1820-talet, som kom till
Har-stena med en ålhandlare från Norrköping och krävde 14 offer.
HARSTENA. UTSIKT FRÅN SJÖMÄRKET MOT NORDVÄST. E. Durling fot.
Långt bort från byn går stigen till den högstammiga
furuskogen med kärrmark och blommande skvattram, över höga
bergsryggar, där stenkummel ligga hopförda med en halvt
kullfallen minnessten i mitten. Varför står den där, och
när restes den, är det andras sorg eller lycka, som den
skulle vittna om? Ingen har något att förtälja om
stenens gåta.
Skogen öppnar sig mot ett smalt sund, som kallas
»hamnarna». Vid vassen står en hög sten, där sjöjungfrun satt,
när fiskaren kom roende. Han sade: »Akta sig sjöjungfru,
så hon inte ramlar i!» Hon svarade: »Akta sig fiskare,
så han inte får äta oskummad fisk.» Till hamnarna flydde
befolkningen undan ryssarnas härjningar 1719 och bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
