Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byns gärden, »Varinutgälan» benämnt och beläget på
nordvästra sluttningen av Snuortje vid kanten av det stora
sump-land, som sträcker sig ända uppåt Virvand på andra sidan
norska gränsen. Jag begav mig med ett annat sällskap åt
nordväst över fjällslätten för att hälsa på gumman Maria,
den sextioåriga
fästmön till en ung och
vacker lappdräng och
en gammal bekant
sedan
midsommarhelgen i Ammarnäs, där
vi <funnit varann på
ett särdeles trevligt
lappbröllop. Vid tre-,
fyrasnåret kommo vi fram till hennes rymliga och trevliga
kåta, på västra sluttningen av Aivo, och på morgonsidan
vandrade allesammans vidare till Varinutgärdet — utom
jag, som föredrog att försöka få några timmars sömn. Det
lyckades också utmärkt, jag drog som vanligt regnrocken
över huvudet och sov som ett gott barn, tills jag fram på
förmiddagen väcktes av de ynkligaste tjut från hundarna,
som lågo tjudrade i kåtan. Sedan elden slocknat, hade denna
småningom blivit alldeles full av mygg, som verkligen stod
»som en rök» därinne; inte ens hundarnas tjocka pälsar
skyddade dem, inte kunde de springa sin väg, och nu lågo
de stackarna och gnällde så ömkligen för att åtminstone få
liv i svensken, som låg inkrupen i sin gummirock och hade
det bra. Med en del besvär lyckades jag få eld igen — en
bitande nordan svepte fram över fjällslätten, där kåtan låg
alldeles oskyddad, och det blåste rakt igenom hela det
skröpliga boningshuset, så att jag hade svårt att tända min pipa —,
och sedan de små odjuren rymt fältet, låg jag och lapade
mitt kaffe och såg genom den uppfläkta dörren ut över
milsvida sträckor av öde land. Därute ven stormen, och
tältduken smällde mot stängerna. Hundarna sutto helt förnumstigt
kring brasan, med spända öron, och stirrade djupsinnigt i
elden. »Civilisationen» var någonting obeskrivligt avlägset.—
AURONAS.
Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
