- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1916, Småland /
301

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men vad det led klarnade det upp. Då vi nådde övre delen av den mer än milslånga sjön, där Faxälven mynnar ut i ett karakteristiskt deltaland, började solen lysa fram. Och där kom solskenet i sanning till pass. Blanka slingrande vatten kring gröna ängsland, speglande mörka alar, ljusa hängbjorkar och granar — vilken trolsk naturfägring hade solen icke här att belysa!
Nu börjar vattnet att gå i ström och stränderna tränga sig samman; vi äro inne i Faxälven. Det är en härlig färd här uppför, i all synnerhet nu i flodtiden. Med skäl kunde den turistintresserade kaptenen vara stolt över sin »trade».
Älvens stränder äro övervägande vildmark, visserligen med en och annan by uppe i dalsluttningarna eller en ensam gård uppe på ett skyhögt nipkrön. Leden har dock ingen historia; folket i den ensliga bygden här omkring har sekel efter sekel levat i undangömdhet. Men den har en stor natur och skogslandets stillhet, som talar så underligt mäktigt till sinnet.
Ibland,såsom vid Åstråken, vindlar älven i starka »krökar». Det ser ut som toge den slut; den höga strandväggen stänger utsikten, och man befinner sig som i en vik där det blir nödigt att vända. Men plötsligt blir förgrunden en annan, en ny ljus utsikt över solglittrande, böljekrusat vatten. Här och var äro stillvatten, »sel», eller »bak-edor», återgående ström på sidan om strömfåran, vilka skurit djupt in i stranden och bildat täcka vikar, s. k. »vogar». Från vattnet och dess närmaste omgivningar går blicken upp mot höjderna. Höga, vackra berg blåna vid horisonten, ett och annat etsar sig genom sin form in i minnet, såsom den skarpt markerade höga Ärtriksklippen.
Den lilla kraftiga ångarens tunga arbete med den ställvis hastigt framilande strömmen ökas, när denna tar karaktären av fors. Ett sådant ställe är Meåfors. Det ser ut som skulle båten pressas tillbaka av virvlarna; men lik en lax som kämpar i forsbruset samlar han sin kraft och skjuter fram genom hindret.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1916/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free