Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi kommo i tillräckligt god tid på aftonen för att hinna göra ett besök i den gamla kyrkan, enligt en säkerligen sann tradition den äldsta ovan Sollefteå och förskrivande sig från det 13:de seklet. På 1850-talet upphörde den att vara gudstjänstlokal. Den är värd att tagas i betraktande, även om de balsamerade och väl bibehållna liken under korgolvet, vilka förr lockade besökande, dess bättre icke längre exponeras för allmänheten. De gamla sniderierna och inventarierna i den lilla uråldriga helgedomen med dess massiva stenmurar ha en stark stämning av forntid över sig. Skada blott att den icke njuter den vård, den förtjänar, och att den vackra trästapel, som hörde till densamma, icke finnes längre; den ödelades för flera tiotal år sedan, i en tid, som hade mindre förståelse och pietet för fädrens verk än vår. I bygden lyckades jag komma över en bild av den gamla kyrkplatsen med kyrkan och den ännu kvarstående stapeln (se fig. sid. 304).
Från nipkrönet »Utsikten» framför nya kyrkan uppe på den norra strandplatån togo vi sedan en överblick över den idylliska dalen, där den låg inom sin krans av vackra berg, över vilka högsommarkvällens dalande sol göt ett gyllene skimmer.
I strålande solsken, men med en luft som efter regnet ännu var sval och ren — ett idealiskt resväder! — fara vi följande morgon med bil upp genom ådalsskogarna.
FAXÄLVEN FYLLD AV TIMMER. Waagsböe fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
