Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med Backe lämnar man den gamla bygden, »storbygden», bakom sig, om man därmed menar åldrig bygd eller bygd som hunnit tillägna sig vad tiden har att bjuda i bekvämlighet, för att icke säga lyx, relativt talat förstås.
Det var natt, då vi lämnade Backe; ett litet bilmissöde föranledde detta. Men resans behag minskades icke avsevärt därav; högsommarnatten var ju nästan som dag.
Vårt närmaste mål var nu Hoting. Fram genom skogarna gick på nytt färden. Med lätthet passerade vi de stora Jansjöbackarna och den blockfyllda Grytåsen, förr i tiden gränsen mellan bygd och obygd och ännu i dag hästarnas plåga, och voro snart »ovan skogen» i bodums-bygden. Tyst och drömmande låg denna i sommarnattens ljus kring sin vana, vackra sjö, sjön med de många holmarna. Även här hade odlingen gått framåt på de sista tiotalen. Nya gårdar hade kommit upp vid de gamla, och en och annan nybyggargård sågs även i bygdens utkanter. Sådant är en glädje att se. Det är icke alltid sant vad man ofta får höra, att timmerrörelsen hämmat jordens odling. Med denna rörelse har faktiskt kommit en ny tid även för jordbruket i dessa trakter, det märker man nogsamt. Det är timmerrörelsen som lämnat medel till förbättringar, det är den, som kommit med vägar och idéströmningar, med ett ord en utveckling, som eljest skulle kommit sent till dessa avlägsna nejder. Att den också fört med sig mycket, som kunnat vara borta, och ryckt med sig mycket, som bort vara kvar, är därmed icke förnekat.
Vad som emellertid är borta, tillsvidare åtminstone, kanske för alltid, är den djupa, resliga urskogen, genom vilken den smala färdvägen förr drog fram; vad som är kvar är blott glesa rester därav. Miltalberget t. ex., den höga, vilda bergåsen mellan Bodum och Hoting, björnens och uvens sista tillhåll i denna trakt, där mången enslig färdman blivit halvt vettskrämd av deras nattliga oläten, huru skalligt var det icke nu! Men nyskog sköt upp mellan de kvarlämnade enstaka fröträden, och det tillkommer nya släkten att, visa av det gångnas lärdomar, vårda vad som spirar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
