Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINTERTURER I LAPPMARKEN 329
var vädret dimmigt, så att vi hade mycket svårt att finna
vår väg mellan Luoktanjarkajaures många öar och uddar.
Det var ett förskräckligt ansträngande arbete att släpa oss
och kälken fram i det dåliga föret. Först kl. 1 nådde vi
Kaskajaures utlopp, där vi slogo läger.
Med vårt proviantförråd var det numera klent beställt.
Resan hade tagit mera tid i anspråk än jag från början
beräknat, och det svåra släpet hade också gjort oss mera
matfriska än under normala förhållanden. Vi hade bara
1 kg bröd, 1 kg skinka, 0,5 kg fläsk, 0,2 kg smör, 0,1 kg
kaffe, 0,7 kg te och 0,5 kg socker kvar. Detta kunde
endast räcka ett par dagar, under det att det töväder, som
uppehöll oss här kunde räcka i veckor. Vi måste alltså
försöka att på ett eller annat sätt skaffa oss mat. Ripor
fanns det inte, flyttfåglarna hade ännu icke anlänt och
något harspår kunde vi icke upptäcka. I Kaskajaures
mynning fanns det öppet vatten och där kunde vi ju försöka
att fiska. Under vår färd över Luoktanjarkajaure hade vi
på en holme sett ett lappviste med några i björkar
upphängda nät; vi måste hämta några av dessa.
Den 17 april regnade och blåste det hela förmiddagen
till kl. 12. Då klarnade det upp och vi begåvo oss genast
i väg till lappvistet för att hämta näten. På
Luoktanjarkajaures is fanns det redan ett decimeterdjupt vattenskikt
mellan snön och isen. Då snön på grund av sitt
uppluckrade tillstånd icke kunde bära skidorna, bröto dessa
ned-igenom och vi måste alltså vada i detta iskalla vatten hela
tiden, vilket var mindre behagligt, då våra skor icke längre
voro vattentäta. Vi genomsökte nu hela Lappholmen och
funno där en rikedom av redskap av olika slag, men
något ätbart kunde vi icke finna. Vi återvände därför med
fyra nät, vilka vi satte ut i Kaskajaureluspen, varpå vi mätte
den därstädes framrinnande vattenmängden, som utgjorde
3 100 liter i sekunden.
Under vårt uppehåll på Lappholmen ägde
solförmörkelsen rum, vilket gav mig tillfälle att kontrollera mitt ur.
Den 18 april voro vi tidigt uppe för att vittja näten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
