Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag sedan åt upp ripan syntes det mig, att jag aldrig betalt
en portion kött så dyrt som den gången.
På eftermiddagen började det blåsa, och innan jag nådde
tältet med de tre ripor jag skjutit, var stormen i full gång.
Norman var blind och i en eländig författning. Hans ögon
hängde som röda köttstycken ur sina hålor. De smärtade
ohyggligt och han jämrade sig och klagade oavbrutet.
Han trodde att jag
förolyckats och att han
skulle, blind som han
var, hungra ihjäl här.
Han förbannade sitt
öde och mig som fört
honom i detta helvete.
Tältet hade en
ofördelaktig plats i
stormen och skakade
förskräckligt. Jag hjälpte
Norman ut ur
detsamma, tog ned det
och slog upp det på
en lämpligare plats i
lä för stormen. Därefter gjorde jag upp eld, kokade te och
ripor, varpå vi åto. Därvid repade sig Norman något från
sin nedstämdhet och började tala förstånd med mig. Han
bad mig uppge denna ohyggliga resa och försöka komma
till folk så fort som möjligt. Då jag såg vilka förfärliga
kval den arme, blinde mannen led, kunde jag icke
motsäga honom. Jag lovade honom alltså, att vi skulle fara
ned i Norge, då vi ju enligt kartan icke befunno oss långt
från gränsen. Helst ville han lämna släden här, men jag
lyckades slutligen övertala honom till, att vi skulle draga
den till Ivarsten och där lämna den för att därifrån gå
ned till Norge.
Den 24 april gingo vi över Sitasjaure, Lietejaure och
Rau-tasjaure till Ivarsten, som vi nådde 9 e. m. Norman var
snöblind hela dagen och måste gå med slutna ögon framför
DET FRUSNA TÄLTET- Förf. fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
