Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen klättrade Norman upp till ett fönster och tittade
in. Ingen människa syntes därinne.
Sedan vi gjort en rundtur kring Turiststationens alla
hus och funnit allting öde, lämnade vi denna och gingo
över Abiskocanon till den röda banvaktsstugan på andra
sidan älven. Här knackade vi på fönstret och väckte
folket, som redan gått till sängs. Banvakten kom ut. Han
var den första människa vi sett sedan vår avresa från
Njunjes: Vi frågade honom, om vi kunde få något att äta
och om han kunde härbärgera oss för natten. Men han
ville icke släppa in oss, emedan hans fru var sjuk och han
icke hade synnerligen gott om utrymme. Men när vi talade
om för honom, varifrån vi kommo och huru vi svultit de
sista dagarna, inbjöd han oss hjärtligt att stiga in. Han
hade just ett fat ärtsoppa stående, som hastigt värmdes upp
och tillsammans med bröd, smör och mjölk förtärdes av oss
med den största aptit. Till slut kände vi oss ganska mätta och
välmående. Ännu en natt fingo Norman och jag dela
nattläger, men denna gång utan våra våta kläder och strumpor.
Vi sprakade naturligtvis mycket med den vänlige
banvakten om vår resa och han talade om, hur det var
att ständigt bo däruppe i fjället. Endast fyra månader
räcker det vackra väder, turisterna känna från Abisko.
Under årets övriga åtta månader pågår den ohyggliga kampen
mot snön, stormarna och mörkret. Särskilt ha kvinnorna
svårt att fördraga detta klimat. Banvaktens hustru hade
också nu nödgats resa till läkare för den nervsjukdom
hon ådragit sig häruppe. Medan vi samspråkade kom en
liten rar kattunge in. Jag tog upp den i mitt knä och
smekte den. Banvakten berättade nu, att han vilken dag
som helst väntade en befallning från vederbörande att
avliva denna kattunge. Abiskojokks banvaktsstuga befinner
sig nämligen inom Nationalparken och det är därför
förbjudet för banvakten att ha något som helst husdjur.
Det var icke utan bitterhet han redogjorde för denna lag,
som förmenade honom och hans familj det sällskap i
ödemarken en kattunge kan skänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
