Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurentius. Ett par hundra meter därifrån, vid stranden av den
lilla bäcken står ett minnesmärke, som ensamt det är värt ett
besök vid EL, nämligen en urgammal dopfunt, urholkad ur ett
rått stenblock. Denna högst primitiva dopfunt torde säkerligen
vara en av de äldsta dylika i vårt land och har kanske använts
vid de allra första
dopförrättningarna i den trakten.
O. Siöström.
EN SÄGEN OM
RONNEBY- OCH
MÖRRUMSÅARNES
TILLKOMST
Under den tid, då
jättarna ännu höllo till i
Sveriges bygder, bodde i det
fagra landskapet Blekinge
tvenne sådana; den ene
hette Rottne, den andre
Mörre. De råkade båda
förälska sig i en jättemö
med namnet Blida. Hon
tyckte lika mycket om
Rottne som om Mörre och
hade därför svårt att
besluta sig för, vems gemål
hon skulle bli. Slutligen uppställde hon som villkor, att
jättarna skulle gräva var sin å och den, som först kunde gräva
sig ut till havet, skulle hon taga till gemål, ty den skulle få
lax i sin å.
De började genast gräva med iver från var sin hemtrakt,
Rottne från sjön Rottnen och Mörre från sjön Möckeln. Men
striden var ojämn, ty Rottne hade mycket längre väg till havet
än Mörre och grävde även djupare.
När Blida såg Rottnes iver och segervisshet, kom hon på
den idén att övertala honom att taga sig en liten vila, eftersom
han var rätt nära målet, som hon sade.
Han lydde hennes råd, lade sig att vila och somnade. Men
när han vaknade efter en god stund och insåg, hur mycken
tid han förlorat, blev han så vred, att han tog sin största yxa
DOPFUNT VID
HERREVADSKLOSTER.
A. Steijertz fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
