- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1917. Göteborg, Bohuslän /
118

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118 K. A. ANDERSSON

fiskelycka.1 Och så fortgår fisket i 2 å 3 veckor, tills man
anser sig ha fått någorlunda tillräcklig fångst. Det är ju
ett säreget slag av svenskt folkliv. Här ute på Atlanten
tillbringa dessa fiskare sommar efter sommar på samma
sätt. Jag känner personer, som gjort det i ända till 40 års
tid. I de stora kuttrarna, som nu användas, ha de det
dock betydligt rymligare och bättre än i de gamla och
mindre s. k. bankskutorna. Nu finns det ombord en stor
kajuta, där alla i regel ha sovplats och kunna intaga sina
enkla måltider (fig. sid. 119).

Där ute samlas under vanliga år inemot ett 100-tal
bohuslänska fiskefartyg för att fånga långa till lutfisk åt
svenska folket. Stundom kan man inom synhåll få se ett
10-tal svenska kuttrar, vilka erbjuda en ej ringa
omväxling i enformigheten. Eljest äro ej omväxlingarna stora.
Naturligtvis iakttagas med sjöfolks vanliga intresse
förbifarande seglare och ångbåtar. Mera obehagliga
omväxlingar äro de ej sällsynta stormarna, som försvåra arbetet
och som även kunna tvinga våra käcka fiskare att söka
hamn på Shetlandsöarna, vanligen Baltasound eller
Ler-wick. Kuttrarna äro dock goda sjöfartyg, med vilka många
hårda stormar ha utridits. Olyckor hända väl ej så sällan,
men dock ej så ofta som förr.

Fiskarena äro mycket hemkära och ju längre de fått
ligga därute, desto större blir deras åtrå att fä resa hem.
Blir så vädret litet osäkert och vinden gynnsam, kan
hemfärden i en blink beslutas och stäven riktas mot öster.
Har fisket gått bra, sker hemfärden med en särskild
tillfredsställelse och karlarna tala skämtsamt om att kvinnorna
sitta hemma och dra i dem. Visserligen äro dessa
skärgårdskvinnor vana att ha sina män därute, men säkert
vänta de mycket på dem, särskilt om de varit borta länge
och under hårda stormar. Då kan man här och var vid
fiskelägena få se små flockar av kvinnor stå på
bergstopparna och speja utåt havet efter de väntade fiskekutt-

1 Den som önskar en utförlig skildring av detta fiske hänvisas till
Sven Ekmans artikel härom i Årsskriften för 1906.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:00:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1917/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free