Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASTENJAURE OCH VIRIJAURE 155
otåligt stöter man stavarna i de rundslipade
strandstenarna, längtande att få giva sig i väg, fylld av den okända
framtidens tjusning och beredd att bildlikt »sätta
spetsen av sitt goda svärd mot nornans bröst — — — etc.»
PÅ SUORVAJAURE. O. Halldin fot.
Äntligen nalkas uppbrottet. Bröderna Rimpi försätta vår
kommendörkapten i den gladaste förvåning, då de ösa
båtarna. De sätta sig nämligen därvid icke i dem utan
springa ut i vattnet vid deras sida och fullgöra där sin
syssla stående i böljorna som storkar.
Vi fördela oss på de olika farkosterna, placera manskap
vid årorna färdiga att hugga i, om det alltför närbelägna
fallet skulle visa benägenhet att suga oss ned igen till
Langas, och så bär det av mot okända öden.
Närmast hade vi nu framför oss en omkring 5 mil lång
fil av sjöar. Deras namn
Kårtjejaure—Suorvajaure—Vuoksajaure—Alemusjaure—Luoktanjarkajaure förefalla ju icke
särdeles smekande för örat. Klangfärgen påminner snarare
om fjällstorm, stenskred och forsbrus. Men därför tycker
man — fastän man aldrig pålitligt kan lära sig dem —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
