Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASTENJAURE OCH VIRIJAURE
175
VID TARRAURE. A. Wahlstedt fot.
första vandringsårens lappnyfikenhet, är säkerligen
tältlägret turistlivets höjdpunkt. Den härliga känslan av
oberoende och frihet och oskärad natur runt omkring är
något alldeles särskilt upplyftande. Man tycker sig nästan
disponera universum för egen räkning. Det är ingen annan,
som slickat på bägaren, ur vilken man dricker
vildmarksvinet.
Det kan ifrågasättas, om det icke vore lyckligast, ifall
smaken utvecklade sig i denna riktning och om man
från turisternas sida i största möjliga mån läte lapparna
vara i fred. Särskilt på platser, där turisttrafiken nått
en högre grad av livlighet, kan den för lapparna bliva
en stor olägenhet och utsätta dem för ogynnsamma
inflytelser.
På näset emellan Vastenjaure och Virijaure kvarstannade
vi nära ett dygn i avvaktan på de båtar, som skulle komma
oss till mötes i ersättning för de båda båtar, som måste
återvända. Detta näs funno vi vara ett verkligt förstklassigt
ställe. Nu ha vi att räkna upp alla de härligheter, som
där stodo oss till buds.
Först var det vattenfallen. Här finnas sådana i två
avsatser. De föreföllo oss oväntat ståtliga.
Mellan fallen bildar älven en omkring 2 kilometer lång
sjö. I denna tycktes det finnas fisk i stora kvantiter. Våra
bärare uppfiskade en hel knippa präktiga rödingar, som
kommo oss väl till pass.
Följde man sjöns östra strand, kom man till en liten
skyddad södersluttning, där ibland nedramlade stenblock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
