Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASTENJAURE OCH VIRIJAURE 179
till civilisationen, bör man gå ned i Norge förbi Sulitelma.
Detta lär kunna göras med en något dryg dagsmarsch. Två
av expeditionens medlemmar beslöto att försöka denna väg,
och vi lämnade dem därför kvar i kåtorna, under det vi
TARREÄLVSHYDDAN OCH TARREKAISE. O. Halldin fot.
övriga vadade över Kettaurebäcken vid dess mynning och
på bäckens södra sida gåvo oss uppför den sakta stigande
dalgången. Stormen ven bakom oss och drev på oss som
en oxfösare. Det visslade och tjöt i videruggarna, genom
vilka vi arbetade oss fram. Vi övervadade Pållaurjokk och
kommo småningom upp på vad lapparna kalla »vackert
land», d. v. s. hård, bar, jämn moränterräng, där man går
som på en landsväg. Regnskurar föllo och vi började
känna oss fuktiga. Dagen gick. Det var snart tid att slå
läger, men var skulle vi finna en plats med något så när
lä? Vinden i fjällen är så oresonlig. Det är ej bilderböckernas
gamla vindgubbe, som ur sitt kropplösa huvud sprutar sin
deciderade teköksstråle av vågrätt väder. Nej, här kommer
vinden nedstörtande uppifrån och vispar om och struntar
i allt, som efter vanliga begrepp borde giva lä och hägn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
