Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VASTENJAURE OCH VIRIJAURE 181
i njunjes. A. Wahlstedt fot.
Karavanen sätter sig i gång. Ibland hålla vi på att i det
tilltagande mörkret förlora varandra ur sikte mellan
klipporna. Bister tystnad råder. En »fasans natt» hör till
varje expedition. Nu ha vi fått vår.
Emellertid vaknar en tanke i Holmboms själ. Han erinrar
sig, att vid västrä sidan av en nedanför Passevares branta
nordsluttning belägen sjö skall ha funnits en gammal
övergiven gruvstuga, benämnd Nilahyddan. Finnes den kvar
och har den taket i behåll, skulle den kanske kunna bjuda
oss något skydd. Vi besluta alltså att uppsöka denna
gästvänliga boning.
Vi vandra länge och väl i mörkret, stundtals insvepta i
framstrykande moln. Slutligen få vi sikte på vår sjö, vi
följa dess strand och så skjuter Holmbom i väg med
fördubblad fart. Han har sett hyddan.
Det befanns vara någonting, som liknade en större, i en
torvhög instoppad packlår. Ett tak satt på, men dörren
låg på marken. En spis fanns, men skorstenen satt på
orätt plats. Ett par britsar funnos också, men den ena
var till största delen lösbräckt och uppeldad. Vad som
däremot fanns i överflöd var vad man söderut skulle kalla
smuts. Lapplandssmutsen är emellertid, om uttrycket
tilllåtes, betydligt naturfriskare än sydligare smuts och generar
icke den sanne vildmarksmannen.
Vi kröpo alltså jämförelsevis belåtna alla 13 in i den
omkring 3 meter i fyrkant stora kojan. Tre fingo rum att
ligga. De övriga måste sitta som Buddhabilder. På sådant
sätt tillbringade vi den återstående delen av natten, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
