Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 ANNA LINDHAGEN
Man ser gatan böja sig något förbi konsistorium,
Rudbeckius Collegium pietatis, och fortsätta med enkla
trähus och därbortom en stämningsfull äldre plantering,
»gamla kyrkogården», intill Svartån. I alla belysningar
är detta stadsparti något utomordentligt, men kanske dock
domkyrkoplatsen: i fonden konsistoriehuset, t. v. biskops- E. Blom fot.
HUSET, T. H. KYRKANS VÄSTRA PORTAL.
aldrig så vackert som i rimfrost, då dess konstnärliga
fulländning, liksom frusen tillsammans till ett enda
marmorblock, framstår ännu enhetligare.
Då man träder in i Västerås domkyrka blir man alltid
slagen av dess stora mått. Det är dess egenskap att vara
femskeppig, som ger detta vida intryck. Därigenom ökas
ju också pelarnas antal, och man får känslan av att vara
mitt inne i en skog av kolonnader. Skönhetsintrycket
förhöjes även genom det västra partiets krypta. Man kan
förstå att Mariakyrkan under medeltiden, då den var prydd
av en mängd altaren och kor och då däröver vilade hela
den katolska tidens prakt, måtte hava varit en sällsynt
storartad syn. Västerås domkyrka är icke nu så vacker
som den kunde vara. Tyvärr förskriver sig dess restaure-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
