Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 ERIK GEETE
en tid varje sommar under tre år och unnar ännu många
av mina medmänniskor att få njuta av Kolåsen. Med min
måhända ringa erfarenhet vågar jag påstå, att platsen
tillhör Jämtlands vackraste.
Från utsiktstornet uppe på högsta berget hade man
PARTI AV KOLÅSEN MED MANSHÖGARNA OCH DÖDSVALEN. C. Myhrman fot.
den bästa utsikten, men tornet föll härom året i
spillror för stormen. Där satt även under flera år ett anslag:
»Livsfarligt att bestiga tornet», men för en person var
risken minimal även sista året, om man färdades
försiktigt i trapporna. Nu får man nöja sig med utsikten från
backen.
De många små sjöarna med sina vikar ligga som pärlor
mellan fjällryggarna, vilka kanta horisonten i norr, söder,
öster och väster. Särskilt tilltalande för ögat är Äcklingen
vid bergets fot, tudelad som den är av en smal landtunga,
vars torpodlingar gå som ljusa band mellan skogsdungarna.
Fjällporten i väster, till synes närmare än den i
verkligheten är, utgör något av det mest storartade man kan se i
den vägen. Mellan fjällen — Manshögarna med
Sockertoppen på södra sidan, Dödsvalen, Lågsjöskutan m. fl. på
norra — störtar sig Rutsålven ned från gränstrakterna och
bildar strax före sitt slingrande utlopp i Äcklingen ett litet stolt
fall uppe vid Storvallens fäbodar. Manshögarnas
nordsluttning behåller gärna året runt drivorna kvar. År 1914 voro
de, trots den varma sommaren, ännu i slutet av augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
