Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 EN GAMMAL BONDBYGD
naturen att delge de många den idyll man funnit. Men de som
lockas till sådana platser torde själva en gång ha funnit det
de skulle vilja behålla för sig; de förstå då, att sådant ej får
vanhelgas. V. Zadiq.
»c :•: :•:
EN GAMMAL BONDBYGD
> I ett ångmoln från lokomotivet försvinner det åldrigaf.Visby,
medan morgontåget i ökad fart rullar vidare. Man sätter sig
bättre till rätta i den bekväma och trevliga boggivagnen och
blickar ut över landskapet.
De| l^ärga barrskogsbältet närmast Visby brytes så småningom
av solnmargröna ängar, välskötta åkrar och vänliga, vita gårdar,
som leka »titt ut» med gråa medeltidskyrkor, halvt dolda mellan
lummiga lövträd, medan i fjärran furuklädda åsar bilda ram
kring den täcka landskapsbilden.
Omsider glider tåget in på Etelhems station, där två
glänsande »russar» stå, otåligt väntande, och så bär det i väg i en
skakande ligg fjädersvagn ut på kronans stora landsväg, vars
mjölfina kalkdamm yr kring skjutsen. Vid Gårda kyrka svänga
vi av på den mindre befarna sockenväg, som genom vackra
ängar med ek, björk och hassel för till färdens mål, det
hav-omsusade Lau. Se, där sticker redan kyrkan fram med hög
resning och åttkantig takryttare! Ju närmare man kommer templet,
desto bördigare och burgnare verkar trakten med ståtligt byggda
gårdar, böljande sädesfält och gröna hagar, bakom vilka det
glittrande vattnet lyser fram i sol.
En åldrig bygd är Lau. Ur vågorna ha de i geologiskt
hänseende märkliga »Lau backar» höjt sig, till en början som skär
och öar, längre fram allt mera sammanhängande med fasta landet.
Här bosatte sig tidigt människor, vilkas gravkullar ännu äro
synliga på den stormblåsta och kala ås, där i våra dagar mer
än ett vackert fynd av väl mejslade stenyxor, pilspelsar o. d.
blivit gjort. Sekler komma och gå, och folk bygger och bor
härute i växande antal.
Enligt en ännu bevarad medeltidsurkund invigdes Lau kyrka
år 1214 — i sin »Guthilandiske Cronica», tryckt i Köpenhamn år
1633, förlägger Johannes Strelow tilldragelsen så långt tillbaka i
tiden som 1122 —, och det nuvarande skeppets rundbågsportaler
utgöra minnen från denna helgedom, som emellertid snart nog,
omkring åren 1300—1350, undergick genomgripande förändringar.
Det har antagits, att dominikanermunkar äro templets om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
