Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 GUNNAR- ANDERSSON
för tiden lukrativa och betydande anläggningar, som
stormännen byta sig emellan eller ärva, samt om bergsordningar,
som konungarna utfärda. Det är ingen ringa och sakta
spirande näring, som möter oss, det är redan en av landets främsta
och rikast givande. Tvenne förklaringar härtill ha försökts.
En är, att en lång utveckling under århundraden ligger
bakom. De gamla sagorna och krönikorna tala ej om någon
bergverksdrift i egentlig mening, vadan dess första
utveckling synes infalla efter sagotidens slut under något av
medeltidens första århundraden. Den främste nu levande
kännaren av vår bergshanterings historia, disponenten Carl
Sahlin, har genom en under lång tid fortsatt undersökning
kommit till den uppfattningen, ätt bergmalmsbrytningen
börjat mycket tidigt och på primitivt sätt, att den sakta
och utan alla språngartade avbrott hos oss utvecklats till
djupbrytning i verkliga gruvor. Visserligen gjorde sig
genom tiderna utländsk, särskilt tysk, fackkunskap starkt
gällande, men utvecklingen av vårt bergsbruk har dock helt
skett på inhemsk grund.
För några år sedan framställde docenten E. Sommarin en
annan uppfattning, gående därpå ut, att det egentliga
bergsbruket hos oss till sina metoder, sin organisation m. m.
är en införd planta, som har djupa rötter i främmande
jord. Över Egypten, Assyrien och Rom nådde det i allt
mer ökad yrkesskicklighet det gamla Germanien,
blomstrade under romartiden men dränktes där nästan helt av
folkvandringarnas flodvåg, för att så småningom åter resa
sig och omkring år 1 000 nå en ny blomstring. Särskilt
malmerna i Harz blevo, menar Sommarin, av indirekt vikt
för oss. Rammeisberget därstädes var mellan 900- och
1200-talen sätet för en i hög grad givande gruvdrift. Men
vid denna tid sinade gruvorna. Dåtidens storköpmän,
lu-beckarna, kände emellertid varest, långt borta i främmande
land, nya fyndigheter funnos, de förmådde ock genom sina
förbindelser med de store i det avlägsna landet förmedla
den utflyttning av i bergsbruk kunnigt folk, som var
förutsättningen för dessa fyndigheters utnyttjande i stort. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
